Arabländernas vägran att acceptera FN:s resolution 181, delningsplanen för det brittiska mandatet Palestina, och den nya staten Israel innebar en stor flyktingström av både araber och judar. Ledaren tar upp händelseutvecklingen för dessa flyktingar och jämför även FN:s bistånd mellan UNRWA och UNHCR.

I år är det 70 år sedan delningsplanen för det brittiska mandatet över Palestina godkändes i Förenta Nationerna. När andra världskriget 1945 hade tagit slut, strömmade överlevande från Förintelsen in i Palestina för att söka sig ett nytt liv på en säkrare plats än vad Europa hade visat sig vara för judar. En kommitté UNSCOP – United Nations Special Committée on Palestine – tillsattes med uppdrag att ta fram ett delningsförslag över det som då var det brittiska mandatet Palestina. Med i bakgrunden fanns San Remo-resolutionen från 1920 då britterna tilldelades en del av det sönderfallande Osmanska Imperiet som blev det brittiska mandatet Palestina.

En fredlig samexistens var målet
UNSCOP:s förslag innebar i stora drag att en arabisk och en judisk stat skulle upprättas i den resterande delen av Palestina, väster om floden Jordan. Jerusalem skulle enligt förslaget ställas under internationell förvaltning. Meningen var då att araber och judar skulle leva sida vid sida med varandra under fredliga former. UNSCOP:s förslag röstades igenom den 29 november 1947. En majoritet av FN:s medlemmar, 33 stater, röstade för förslaget, resolution 181. Men redan före FN-omröstningen om en delning av det brittiska mandatet hade den arabiska delegationen i FN kommit med hotfulla och illavarslande uttalanden om vad som skulle ske med de judiska invånarna i deras respektive länder.

En representant för den egyptiska delegationen, Heykal Pasha, uttalade 1947 följande:
”Om en judisk stat skulle grundas, kan inget förhindra oroligheter. FN… får inte glömma att den föreslagna lösningen kan riskera en miljon judars liv som lever i de muslimska länderna. En delning av Palestina kan leda till antisemitism i dessa länder som är svårare att få bukt med än den antisemitism som de allierade försökte eliminera i Tyskland. Om FN beslutar att dela Palestina, kan de bli ansvariga för massakrer på ett stort antal judar”.

Judarna fråntas sitt medborgarskap
När Ben Gurion utropade den israeliska republiken den 14 maj 1948 sattes dessa hot i verket i arabländerna. Under de följande åren skulle judarna i arabländerna fråntas medborgarskap och deras tillgångar frysas. Detta fick till följd att cirka 850 000 judar lämnade de arabiska länderna från 1948 till en bit in på 1950-talet.

Samtidigt, 1948, uppmanades araber boende i det då brittiska mandatet av sina arabiska bröder i grannländerna att lämna mandatet så att de anfallande arabiska staterna kunde ”köra judarna ut i Medelhavet”. Antalet araber boende i det brittiska mandatet Palestina som lämnade och flydde till angränsande länder uppskattas till ca 726 000 individer enligt UNCCP (The United Nations Conciliation Commission for Palestine).

UNRWA (The United Nations Relief and Works Agency for Palestine Refugees in the Near East) bildades i december 1949. Deras enda uppgift var att ta hand om de arabiska flyktingar som flydde det brittiska mandatet Palestina när Israel bildades. UNRWA finns fortfarande kvar och de flyktingar som flydde 1948 ärver sin flyktingstatus generation efter generation och är i dagsläget uppe i ca fem miljoner araber. Dessa flyktingar lever i huvudsak i närliggande arabländer till Israel.

Värt att nämna är att alla andra flyktingar runt om i vår värld har en annan FN-organisation, UNHCR (United Nations High Commissioner för Refugees), som skall ta sig an deras problem. Några siffror från 2012 visar på det oproportionella i vilket bistånd UNRWA får kontra UNHCR.

Sedan 2012 har flyktingsituationen för UNHCR:s flyktingar förvärrats vilket gör att situationen ovan med all sannolikhet är än värre.

Som jämförelse kan man fråga sig vad som hände med de judiska flyktingarna som lämnade arabländerna under 1940 och -50 talen? De är sedan länge alla integrerade i Israel eller i de västallierade länder de flydde till!

Annelie Enochson
Styrelsemedlem i Shalom över Israel