Hur ser du på det judiska folket? Den frågan ställs i månadens ledare som bland annat handlar om ”brödragrupperna” judendom och kristendom som tjänar samma Gud. Ledaren berättar också om ett upprop av ortodoxa rabbiner som erkänner att kristendomens framväxt i den mänskliga historien inte är en olyckshändelse eller misstag, utan ett resultat av Guds medvetna vilja och en gåva till nationerna.
Hur ser du på relationen mellan oss kristna och det judiska folket? Det är en relation som under århundraden präglats av fiendskap, hat och förföljelse. Men religionshistoriskt sett så är vi brödrafolk, vi tjänar samma Gud, HERREN, Fadern, skapare av himmel och jord. Jesus blev sänd till det judiska folket, var född av judisk mor, uppväxt i judisk miljö, predikade för judar, fick judiska följeslagare, av vilka en del blev apostlar.
Av de judiska religiösa grupperingar som fanns på Jesu tid (fariséer, sadducéer, zeloter, Jesusföljare, esséer) så har bara två grupper överlevt: den rabbinska judendomen (från fariséerna) och den kristna kyrkan (från Jesusföljarna). Båda grupper härstammar från ortodox judendom, då Jesus teologiskt stod närmare fariséerna än någon av de andra grupperna.
Kristen blev lika med icke-jude
När apostlarna började förkunna Jesus som Messias (Kristus) även för hedningar så bröts så småningom relationen mellan de två grupperna, och ”de kristna” blev så småningom något som betydde icke-jude.
Denna brytning mellan ”brödragrupperna” som lett till så mycket elände, våld och hat har också lett till att hela världen fått höra talas om Israels Gud (HERREN), Fadern och skaparen, och om hans lag och rättvisa genom kristendomens framväxt.
Rabbiner erkänner kristendomens framväxt
Idag vallfärdar folk från hela jorden till Israel, Jerusalem och Sion. Därmed uppfylls mängder av profetior om att just folken skall komma till Sion för att ta del av budskapet om Gud HERREN och hans rättvisa. Och det finns hoppfulla tecken på att avståndstagandet mot kristendomen håller på att luckras upp: Ett exempel är ett stort upprop av ortodoxa rabbiner som nu erkänner detta som Guds vilja!1:
”Såsom Maimonides och Yehuda Halevi erkänner vi härmed att kristendomens framväxt i den mänskliga historien inte är en olyckshändelse eller misstag, utan ett resultat av Guds medvetna vilja och en gåva till nationerna. Genom att separera judendom och kristendom, så har Gud velat en separation mellan partners med tydliga teologiska skillnader, inte en separation mellan fiender.”
”Vi judar kan erkänna den pågående, konstruktiva giltigheten i kristendomen som vår partner i världens frälsning”.
”Vi judar och kristna har mer gemensamt än som skiljer oss åt”.
Visst får man många aha-upplevelser när man läser Paulus, till exempel, Romarbrevet kapitlen 9-11, i ljuset av detta?
Att skymta det äkta
När jag läser rabbinernas uttalande ser jag ett tecken på att fiendskapen till slut kommer att vara borta. Vi vet att vi är inympade i den judiska roten. Vi skall inte förhäva oss, men vi kan ta emot näring från roten! Visst har vi mer gemensamt? Vi har mer gemensamt med judarna (särskilt menar jag de troende) än med icke troende, sekulära svenskar!
Vår kristna tro är egentligen judisk! Det måste ju få konsekvenser. Kanske inte alltid sådana som en del tror, t.ex. att vi nu måste kalla Jesus för Yeshua, utan andliga sanningar kan få nytt djup och fräscht innehåll om vi rensar dem från århundraden av västerländsk fernissa och tolkningar i olika kristna traditioner och så får skymta det äkta innehåll som är ursprungligt. Det kan handla om ord som HERRE, nåd, frid, amen, tro, lydnad m.m. som jag tror skulle behöva ”renoveras”.
Så låt oss möta det judiska folket, och skriften i judisk belysning, inte som något exotiskt och främmande, utan med det intresse och den kärlek som präglar en syskonrelation!
Per-Olof Hermansson
Suppleant i Shaloms styrelse