Den nytillträdda svenska regeringen, ledd av en statsminister utan regeringserfarenhet och som aldrig suttit i riksdagen, annonserar det första man gör att man tänker erkänna den palestinska staten. Vilken stat kan man fråga sig? Var går gränserna och är den blivande staten överens med sina grannar om dessa? Har den erkänt Israel som judisk stat? Var ska landets ledning ha sitt säte? Har den kontroll över sitt territorium? Har den ett fungerande styrelseskick? Detta är frågor som enligt normala internationella regler avgör om en stat kan erkännas.

Hur klokt är det att erkänna en stat som aldrig tidigare funnits och som fortfarande, via Hamas, bedriver ett destruktivt terrorkrig mot Israel? En stat som kunde ha blivit till redan 1947 om man likt judarna tackat ja till FN:s delningsplan 1947. Tvärtom tackade man nej därför att man också ville ha judarnas tilldelade område, det nuvarande Israel. Istället för att stärka fredschanserna uppmuntrar den svenska regeringen de förhandlingsovilliga krafterna i den omaka palestinska ledningen, bestående av Fatah och Hamas. De kan nu sätta sig med armarna i kors och vänta på att Israel ska tvingas att gå med på en gränsdragning som passar palestinierna, men blir osäker för israelerna.

Viktig resolution
Säkra gränser har Israel kämpat hårt för och har en viktig resolution i FN:s säkerhetsråd bakom sig i denna viktiga fråga, nämligen resolution 242. Resolutionen kräver tillbakadragande, men ger Israel och andra stater i området rätt att leva i fred inom säkra och erkända gränser. Detta är själva förutsättningen för att Israel ska lämna erövrade områden i kriget 1967. Dessa säkra och erkända gränser måste förhandlas fram, någon annan väg finns inte. Men den palestinska ledningen verkar nu öppet välja en annan strategi. Den palestinske chefsförhandlaren Saeb Erekat har nyligen i ett PM till Israels regering redogjort för en strategi som går ut på att vinna internationellt erkännande, medlemskap i FN:s olika organ, påverka alla stater i EU att erkänna Palestina med den gröna linjen som gräns och Östra Jerusalem som huvudstad. Det handlar om att få hela världen att pressa Israel till en överenskommelse som näppeligen leder till verklig fred.

Kanske skulle statsminister Stefan Löfvén och utrikesminister Margot Wallström behöva några lektioner både i Israels nutida historia och dess bibliska? Varför inte lära sig av dem som har gedigen kunskap? Shalom över Israel har ett alldeles utmärkt studiematerial som skulle komma väl till pass. En viktig förklaring till att man från regeringshåll bryr sig mindre om den enda fungerande demokratin i Mellanöstern, än om en blivande statsbildning som vill utplåna densamma, är att man varken bryr sig om att lära sig om den historiska bakgrunden eller om vad Bibeln säger. Annat är det i Israel, där premiärministern regelbundet inbjuder till bibelstudier i sitt residens i Jerusalem. Där får man lära sig vad profeterna sagt om det återupprättade Israel, förutsägelser som till stor del uppfyllts eller håller på att uppfyllas. Bara det borde leda till ett nyvaknat intresse inte minst hos våra svenska politiker, att ta reda på mer om de delar som ännu inte är uppfyllda!

Från Shalom över Israels sida uppmanar vi våra medlemmar och sympatisörer att protestera mot den svenska regeringens beslut. Det går enkelt att via regeringens hemsida skicka ett meddelande direkt till statsministern, eller till utrikesministern. Förhoppningsvis lyssnar man mer på röster ur folkdjupet än till protesterna från den israeliska regeringen. Samtidigt räknar vi med att Herrens planer med sitt folk går i fullbordan oavsett vad den svenska regeringen beslutar.

Stefan Sturesson
Ordförande Shalom över Israel