Bibeln är skriven på hebreiska och Jesus, apostlarna, lärjungarna och den första församlingen talade, tänkte och formulerade sig på hebreiska. De begrepp som används för att beskriva vår relation till Gud är präglad av den hebreiska tankevärlden. Det hebreiska språket innehåller många dimensioner; det är ett fantasifullt, målande och ett språk rikt på bilder.
Jag älskar landet Israel, det judiska folket, den gemensamma Bibeln* och det hebreiska språket! Och det gör många med mig, särskilt bland våra läsare och medlemmar.
Min högsta önskan är att fler skall upptäcka landet, folket, boken och språket. Det finns så många dimensioner i detta: Vetskapen att landet är givet av Gud genom löften till ”fäderna”; att judarna som Guds folk är utvalda som Guds förbundsfolk; att den gemensamma Bibeln (Tanach eller Gamla testamentet) är Guds ord till sitt folk, och genom vår inympning i förbundet även Hans ord till oss hedningar som kommit till tro på den levande Guden; och att hebreiskan är det språk genom vilken Gud talat till sitt folk, och talar till oss genom sitt ord.
Jesus tänkte och formulerade sig på hebreiska
Just det sista vill jag nu skriva lite kort om: Att den gemensamma Bibeln är skriven på hebreiska, och att Jesus, apostlarna, lärjungarna och den första församlingen talade, tänkte och formulerade sig på hebreiska (och det besläktade semitiska språket arameiska) betyder att de begrepp som används för att beskriva Gud och vår relation är präglade av den hebreiska tankevärlden. Det gäller även Nya testamentet, även om vi idag har orden på grekiska. Texten har skrivits av män med hebreiskt tänkande, och under de grekiska formuleringarna kan man skönja de hebreiska, bibliska begreppen.
Tänk till exempel på Johannesprologen. När Johannes skriver om ”vi såg hans härlighet” och ”han var full av nåd och sanning” så står bakom de grekiska orden en tydlig referens till Guds Kavod (härlighet) i beskrivningarna om Guds närvaro i tabernaklet och templet i Gamla testamentet.
Och att han var full av nåd och sanning är en tydlig referens till det Gud sade om sig själv till Moses när han fick de två stentavlorna på Sinai berg. Mose hade bett att få se Guds härlighet, men han fick inte se Gud själv, utan när Hans härlighetgick förbi honom sade Gud: ”HERREN! HERREN! – en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och stor i nåd och sanning”. (2 Mos kap. 33-34)
Fördjupa sig i Guds ord
Därför måste vi uppmuntra präster och pastorer, och alla som vill fördjupa sig i Guds ord, att gå djupare in i texterna, söka bakgrunden till begreppen i det hebreiska (judiska) tänkandet, och särskilt då i texter från den gemensamma Bibeln, men även i Qumrantexter, och andra mellantestamentliga texter. Det är i dessa texter som vi kan finna material för att förstå de teologiska tankar som rådde vid Jesu tid.
Målet måste vara att förstå vår Bibel (både Gamla och Nya testamentet) med den förståelse av texterna som Jesus själv och hans första lärjungar hade.
Och jag kan lova att det hebreiska språket är ett underbart språk; fantasifullt, målande och färgrikt, rikt på bilder, med mångfacetterade dimensioner i ett ords innehåll, en särskild, nästan poetisk, struktur, samtidigt som det är mycket konkret, inte flummigt teoretiskt eller filosofiskt, utan jordnära, livsfullt. Den som ger sig i kast med studier i hebreiska kommer bli rikt belönad, både av skönheten i språket men inte minst andligt. Och med dagens tekniska hjälpmedel räcker det långt att lära sig bokstäverna och de vanligaste orden, och med datorns hjälp gå djupare genom kommentarer och konkordanser.
Per-Olof Hermansson
Ordförande i Shalom över Israel
* Begreppet ”den gemensamma Bibeln” är en benämning på Gamla testamentet som Göran Larsson berättade om på vår konferens i Uppsala, och syftet är att hitta ett begrepp som är mer neutralt än GT. Här har jag använt båda beteckningarna parallellt.