Varför skulle det vara
märkvärdigt att vara jude
och tro på Jesus samtidigt?

För att upprätthålla goda relationer med synagogan valde den tyska hednakristna församlingen att avsluta samarbetet med den messiansk-judiska församlingen och säga upp hyresavtalet. I Sverige upprepas samma mönster: I Svenska kyrkans dokument från 2001 om judendom och kristendom förbigås de Jesustroende judarna helt – de finns liksom inte.

Sommaren 2017 träffade jag en messiansk jude från Tyskland som berättade för mig att den messiansk-judiska församlingen som han tillhör hade hyrt lokaler hos en tysk (hedna-)kristen församling i norra Tyskland. Med tanke på att den tyska församlingen samlades på söndagar och den messiansk-judiska församlingen på sabbaten, så var det ett perfekt sambruk av lokalerna.
Men så hade den tyska församlingen på något vis uppfattat påtryckningar från rabbinsk sida. För att upprätthålla goda relationer mellan synagoga och tysk kristenhet sade den tyska församlingen upp hyresavtalet med den messiansk-judiska församlingen.

De messianska judarna offras
De rabbinska företrädarna vill ha goda relationer med tyska församlingar som tror på en judisk Messias, men vill inte att samma tyska kristna församlingar ska ha goda relationer med judar som tror på samme judiske Messias.
    
För att upprätthålla goda relationer med synagogan valde den tyska församlingen att ta avstånd från andra människor, inte för att de tror på Jesus – för den tyska församlingen och den messiansk-judiska församlingen bekänner sig till den samme Jesus – men eftersom de är judar.
    
Den tyska församlingens agerande stämmer ganska väl med dokumentet Judenchristen – jüdische Christen – ”messianische Jude” som Evangelische Kirche Deutschlands (EKD) gav ut 2017. Bara det att messianska judar redan i titeln omtalas med citationstecken indikerar att EKD inte önskar att ta Jesustroende judar på allvar. På sida 22 sägs det:
”Inte minst på grund av villigheten att samtala på judisk sida, har det de senaste decennierna i Tyskland vuxit fram ett förhållande baserat på förtroende, för vilket vi är tacksamma. Där man här i landet låter ”messiansk-judiska” församlingar och grupper räknas som judiska dialogpartners, uppstår det irritation på alla nivåer i de judisk-kristna mötena och ett växande förtroende förstörs. Inte minst på grund av detta bör den evangeliska kyrkan utöva yttersta tillbakahållenhet inför de anspråk som ”messiansk-judiska” församlingar har.”
    
På svensk mark gav Svenska kyrkan år 2001 ut dokumentet Guds vägar Judendom och kristendom – ett inomkyrkligt samtalsdokument som ”behandlar förhållandet mellan kyrkan och det judiska folket”. Den grupp som tillhör både kyrkan och det judiska folket – det vill säga de Jesustroende judarna – eller de messianska judarna – förbigås i stillhet i detta samtalsdokument. De finns liksom inte.

Paulus – en messiansk jude
Från Shaloms sida vill vi i detta sammanhang särskilt betona två saker:
En av de mest framträdande messianska judarna hette Sha’ul/Paulus. Han trodde på Jesus, men kunde också säga om sig själv till sina judiska landsmän: Bröder, jag har inte gjort något ont mot vårt folk eller våra fäderneärvda seder. (Apg 28:17) Hur passar aposteln Paulus in i de två ovan nämnda skrivelserna från EKD och Svenska kyrkan?
Genom hela kyrkohistorien har det levt judar som också har trott på Jesus/Yeshua som Israels Messias och deras antal är i dag ökande. Det är vår plikt som svenska hednakristna Jesustroende att söka gemenskap med våra judiska syskon i tron på Israels Messias.


Andreas Johansson
Styrelseledamot i Shalom över Israel