Uppkallat efter Guds namn

”Just denna verklighet, att Gud handlar på grund av sitt namn, är en välsignelse som också vi får del av”, skriver KG Larsson i den andra artikeln om Israels betydelse för oss kristna.

Uppkallat efter Guds namn

Ofta får jag frågor om varför Israel skulle vara viktigt idag för oss kristna. Man lyssnar till massmedia och tycker det börjar bli allt svårare att vara Israelvän. Dessutom finns många som är övertygade om att församlingen är det nya Israel.
När vi anser att Israel är viktigt för oss som enskilda kristna och församlingar så är det inte på grund av politiska ställningstaganden. Våra argument är inte humanistiska eller blåögd israelromantik. Det är viktigt att vi har sakliga argument för våra ställningstaganden.
Idag ska vi fortsätta att lyfta fram argument för vår inställning till Israel.
Gud kallade en gång Abraham och slöt ett förbund med honom. Detta förbund kom att utvidgas till att gälla alla jordens folk (1 Mos 22:15-18). Tack vare att Abraham var villig att offra sin son Isak, som enligt rabbinerna då var mellan 32-33 år gammal, fick också vi hedningar del av de löften och välsignelser som Gud lovade Abraham. När Abrahams sonson Jakob sedan kommer tillbaka från tiden hos morbror Laban kämpar han en hel natt med en person som visar sig vara Gud själv (1 Mos 32:24-31). Resultatet av den natten blir att Jakob får namnet Israel.

En ny identitet
Att Jakob fick namnet Israel är mycket mer än ett namnbyte. Det gav Jakob en helt ny identitet. Hans tidigare identitet hade varit förknippat med lurendrejeri och lögner. Hans namn betyder ”den som bedrar”. Med det namn Gud gav honom började ett helt nytt kapitel i hans liv. Han fick en helt ny identitet i mötet med Gud. Skulle du heta Jakob behöver du inte bli ledsen för det. Vi lägger inte denna betydelse vid våra namn i vår kultur. Men när vi söker vår identitet och vilka vi djupast sett är ska vi inte glömma att det är i mötet med Gud som vi får vårt rätta jag.
När Salomo så småningom bygger templet i Jerusalem gör HERREN flera viktiga påpekande utifrån mötet med Jakob:
1. Mitt folk som är uppkallat efter mitt namn (5 Mos 28:10, 2 Krön 7:14).
2. Finns det ett enda folk på jorden, likt ditt folk Israel, som Gud själv kom för att friköpa åt sig som sitt eget, för att göra sitt namn känt (2 Sam 7:23)?
3. Templet i Jerusalem byggdes på Guds uppmaning för att fästa Herrens namn vid det
(1 Kung 8:29, 9:3, 2 Krön 2:1).

Guds folk
Guds tanke med det Israel var att de bland alla jordens folk skulle tjäna som präster. De var inte exklusiva men hade en särskild kallelse. Men på vilket sätt är Israels namn uppkallat efter Guds namn? Och på vilket sätt blir Guds namn känt så fort namnet Israel uttalas? Svaret är de två sista bokstäverna i namnet Israel. EL är förkortningen på det viktiga gudsnamnet Elohim. Gud har satt sitt namn på ett folk. Det folket kallar han för sitt eget folk. Redan när Israels barn var i Egypten uttalar Gud bekännelsen: Släpp mitt folk (2 Mos 5:1, 6:7, Joel 3:2).

Varje gång namnet Israel uttalas blir enligt Bibeln Guds namn känt. Även om inte alla har ljus över det så vet den demoniska makten om det. Det är en av orsakerna till att så fort vi talar väl om Israel händer det något som inte händer när vi talar om Kuba eller Nordkorea.

Allt Gud gör med detta sitt folk gör han för sitt stora namn skull. När han till sist kommer att ta hem alla av judisk börd till Israel så är argumentet: Inte för er skull gör jag det, utan för mitt heliga namns skull (Hes 36:22, 37:21-22, 39: 28-29).

Överträdelser utplånas
Just denna verklighet att Gud handlar på grund av sitt namn är en välsignelse som också vi får del av. När Herren genom Jesaja i 43:25 skriver att han utplånar våra överträdelser för sin egen skull så gäller det naturligtvis alla de för vilka Jesus dog. Men Guds handlande med det judiska folket har en mängd löften som är knutna just till detta villkor.

Att Gud har knutit sitt namn till det judiska folket och aldrig för ett ögonblick ångrat att han valde just dem bör vara nog för oss idag att med respekt låta våra attityder till dem påverkas av detta. När Paulus i Rom 11:28-29 skriver att Gud inte ångrar sin kallelse så är vi ödmjukt tacksamma för det. Men vi bör inte glömma att det är om Israel som Paulus i första hand skriver.

När det judiska folket ber så är det också denna sanning, att de är uppkallade efter Guds namn, som är det starkaste argumentet för att förvänta sig bönesvar (Jer 14:7-9). Det är också deras stora glädjeämne (Jer 15:16). Vem kan säga något sådant eller använda det som ett argument när vi ber?

Om vi skulle komma så olyckligt till att vi hamnar bland dem som idag föraktar det judiska folket bör vi ha Gamaliels varning med oss: Kanske visar det sig att ni strider mot Gud (Apg 5:39).

KG Larsson

Relaterat:

– Ta del av KG Larssons artiklar här.